Hem | Övriga Nyheter | Kultur/Konst/Lokalhistoria | När cykeln var färdmedlet

När cykeln var färdmedlet

image

Jan Lindström minns sin barndom

Som jag berättade i mina förra inslag, handlade det om min bror Jöns Lindström som var gårdssnickare på Aske  och Skråmsta, där han bodde i statarlängan. Jag kan inte säga hur länge han stannade där, men 1944 bodde de i Stäket. Då hade det blivit nya arbetsplatser. Han kände en byggmästare som ville ha honom till sina byggprojekt.

Det blev arbete i Stockholm med tiden. Hur tog man sig dit? Jo, med tåg, från järnvägsstationen i Stäket. Han cyklade till Stäkets station, steg på tåget och sedan steg han av vid Karlberg. Där stod cykel nummer två och väntade. Med den tog han sig till olika arbetsplatser runt i huvudstaden, som längst till Västberga.

   För att hinna fram till klockan sju, steg han upp klockan fyra varje morgon, sex dagar i veckan.
– Fick du ha cykeln ifred? frågade jag honom.
– Jag har aldrig låst en cykel, men för det andra var den så ful att ingen annan ville cykla på den.
– Tog du hem cykeln i Karlberg sedan jobben var avslutade?
– Nä, jag lämnade den, om ingen stulit den står den väl kvar än.
    Sedan tog han körkort..

Byggde i Kallhäll
1945 köpte Jöns en tomt i det som kallas för Kallhälls villastad, norr om gamla Enköpingsvägen. Året efter kunde han bygga ett lösvirkeshus med källarvåning på Norrtorpsvägen. Anton, en annan bror, reste ner och hjälpte till att bygga.
   Jöns hade fått arbete i Bolinderbyn, den som ligger söder om landsvägen så att säga. Åttio villor och tjugoen radhus byggdes under fem år. Det var bostäder till arbetarna vid Bolinders Verkstäder, som låg vid sjön Görveln. Då behövde han cykla bara en kilometer morgon och kväll.
   Det ändrades namn på bostadsadressen i villastan, den kallades Kaprifolvägen sedan. Nu är det snart trettio år sedan Jöns med fru sålde villan och flyttade till en lägenhet intill järnvägsstationen i Kallhäll.

Jan Lindström