Hem | Politik | Saga för vuxna i Håbo

Saga för vuxna i Håbo

image

I kommunen ”Annorlunda” gör de styrande politikerna ofta tvärtemot vad sunt förnuft påkallar. Det har inte alltid varit så, men när staten lämnade över ansvaret för skolan till kommunerna inträffade något märkligt här i kommunen ”Annorlunda”. Nu ska man visa övriga Sverige att ”Annorlunda” kommuns politiker kan utveckla skolan bättre än både staten och Skolöverstyrelsen. Det tyckte dåvarande kommunalrådet SA (S). Han hade fått nys om en ny pedagogik, Skola 2000. Den skulle införas, inte på prov i en skola, som erfarna lärare föreslog, utan med full genomslagskraft i ”Annorlundas” samtliga skolor. Ett ”enigt fullmäktige”, ett utryck som ofta använts, beslutade att införa ”Skola 2000”, tvärtemot vad den erfarna lärarkåren framförde.

Nu vaknade även ”Annorlundas” medborgare. Sedan tidigare visste man att förändringar kostar pengar och de pengar som nu behövdes fanns inte. Man ville därmed se tiden an. Men de styrande politikerna ville tvärtemot. ”Annorlunda” skulle låna till Skola 2000 och skolornas ombyggnader som skulle ske under flera år. Åren gick och både lånebehov och därmed skulder växte. De löpande verksamhetsårens resultat räckte inte längre att bibehålla positionen som en välmående kommun. De styrande politikerna i ”Annorlunda” måste göra något. ”Annorlundas” verksamhetsområden behövde mer pengar, bl.a. till personal  för att klara sina uppdrag. Men ”Annorlundas” styrande politiker gör som man var van, dvs. tvärtemot. Istället för att ge resurser gör man indragningar i verksamheterna. ”Annorlunda” är inte längre en välmående kommun. Man har dessutom blivit en av landets fattigaste kommuner. Det är inget bra attribut för en kommun som genom sitt geografiska och natursköna läge i Sverige borde vara en av de rikaste.

 Vår saga skulle därmed kunna vara slut, men nu har ett nytt kommunalråd tagit plats, AH (S).  Helt befriad från insikten av de politiska beslutens ekonomiska konsekvenser. Med det tidigare kommunalrådet NL (M) förlorade ”Annorlunda” därmed sin väg till återhämtning av en ekonomi i balans. Nu pratades inte längre om ”Annorlundas” Skola 2000 och inbesparingar, nu var ”Annorlunda” en tillväxtkommun. Som tillväxtkommun kunde man givetvis inte ha en kommundirektör som ”vände på slantarna”. Nej, enligt kommunalrådet måste ”Annorlunda” ha en kommundirektör som kunde medverka till att få ”Annorlunda” att växa med lånade pengar. Valet föll på PK som i sin tolkning av tillväxtkommun utökade personalstyrkan i kommunstyrelsens förvaltning med 50%, med dithörande kostnader, under sin korta anställningstid. Men, som i alla sagor händer det saker. 

Plötsligt får medborgarna i ”Annorlunda” veta av kommunledningen att ”guldägget” är hittat. ”Annorlunda” är den rätta platsen, och dess kommunledning de bästa samarbetspartnerna. Guldägget ”Skipark 360”, en skidsportanläggning under tak, skall tydliggöra ”Annorlunda” inte bara i Sverige, utan i hela världen. Entusiasmen  bland politikerna ”tvärtemot” var gränslösa, och med tillblivelsen, sprunget från de egna leden, behövde man, uppfattningsvis, inte heller vara tvärtemot. Men det bästa av allt, anläggningen skulle inte kosta ”Annorlunda” någonting. Varje gång någon tveksam kommuninnevånare ifrågasatte ”guldägget” inför kommunledningen upprepades, som ett mantra, ”Skipark 360 kostar inte kommunen ett öre”. Politikernas ”tvärtemot”-agerande togs som intäkt för att tidigare beslut i kommunstyrelse och kommunfullmäktige varit helt riktiga.  ”Annorlundas” styrande politiker har nu en fixstjärna. En fixstjärna som bjuder ”Annorlundas” pensionärer på hembakade kakor och förekommer ofta på ”Annorlundas” lokala TV-kanal. Allt andas frid och fröjd. Men inte överallt.

Några kommuninnevånare följer upp Skipark 360:s affärsplan och kan lätt konstatera att den inte är trovärdig. Likaså kommer uppgifter fram att man omprioriterat arbetsuppgifter och senarelagt andra projekt inom ”Annorlunda” för att tillgodose Skipark 360:s behov. Till extrakostnader utöver den dryga halvmiljonen som senare redovisades som uppkomna kostnader för kommunen. Trots framkomna uppgifter framhärdar kommunalrådet AH (S) med sitt mantra ”Skipark 360 kostar inte kommunen ett öre”.  Den uppföljning av Skipark 360 som startats av kommuninnevånare kommer snart till kännedom i ”Annorlundas” kommunhus. Tveksamheter uppstår och många innevånare i ”Annorlunda” är negativa till anläggningen, och när Skipark 360 plötsligt tillkännager sin konkurs är varken kommunalrådet eller politikerna ”tvärtemot” särskilt talföra. De hade inte ”en aaaning”, som det heter. Men politikerna ”tvärtemot” behöver inte vara overksamma. Man godkänner försäljning av tomtmark till ett privat skolprojekt till underpris, tvärtemot gällande marknadspriser och kritik från initierade medborgare. Kommunalrådet i ”Annorlunda” AH (S) vill inte heller vara sämre än sina politiker ”tvärtemot” som beviljat borgen på nästintill sju miljoner till en konstgräsplan trots avsaknade bygglov. När det lokala arenabolaget inser att man inte längre kan driva sitt arenaprojekt lovar hon på stående fot att ta över verksamheten med ytterligare kostnader för kommunen på ett antal miljoner för samma konstgräsplan. Ett beslut utan förankring, och tvärtemot möjligheten att minimera kostnaden för ”Annorlunda”.

Tiden går och ”Annorlunda” får ett nytt kommunalråd, CL  (M). I valspurten deklarerade hon inför sina entusiastiska påhejare, att nu skulle ekonomins stjärna åter vara det vägledande ljuset i ”Annorlundas” mörka tunnel av stora låneskulder. Lån skall ju betalas tillbaka och ”Annorlundas” nya kommunalråd skall nu börja spara. Kommuninvest, ”Annorlundas” stora långivare har markerat att lånetaket snart är uppnått.

Är sagan om politikerna ”tvärtemot” i kommunen ”Annorlunda” därmed slut? Nej, i  ”Annorlunda” händer nya saker. Nu har man fått ett nytt ”guldägg”, Bålsta Skidklubb. Med en affärsplan lika ambitiös som Skipark 360, och lika lite trovärdig. En utförd analys visar att den borgen man vill ha av ”Annorlunda”, på ett flertal miljoner sannolikt kommer att ge dess skattebetalare ytterligare skulder att betala i framtiden. Ett gyllene tillfälle för det nya kommunalrådet att säga stopp. Men som ni, bästa läsare, förstår blir inte beslutet så. När våra politiker ”tvärtemot” röstar då blir beslutet – tvärtemot.

Även det politiska livet i ”Annorlunda” skall omdanas. Inte för att minska kostnaderna, nej tvärtemot, kostnaderna skall ökas. För att kunna höja ersättningsnivåerna till politikerna bestämmer de, tvärtemot kostnadsaspekten, att gruppledararvoden skall införas. Likaså beslutas, tvärtemot och utan förankring hos ”Annorlundas” skattebetalare att fallskärmsavtal skall gälla för de politiska taburetternas utövare. Tvärtemot vad det sunda förnuftet säger. Nu räcker inte enbart ett  kommunalråd. Nej, det tidigare kommunalrådet AH (S) skall ha en reträttplats. Hon skall bli ”Annorlundas” nya oppositionsråd till en kostnad på dryga sjuhundratusen, om året! Trots ett regelverk som utgör praxis i Sveriges kommuner, och som inte kvalificerar ”Annorlunda” att tillsätta ett oppositionsråd har politikerna gjort tvärtemot – tillsatt ett oppositionsråd. Eftersom man saknar kunskap och insikt i hur den uppgiften skall utföras kan man inte heller definiera rollen. Skall rollen arbetsbeskrivas eller uppdragsbeskrivas? Det blir en delikat fråga för politikerna när det skall beslutas, tvärtemot sunt förnuft. 

Men det, bästa läsare, får bli en annan saga.
Jan-Eric Hernkrantz