Sommarhagen

Genom
teckensnitts storlek: Decrease font Enlarge font

En humorell för alla åldrar, av Göte Ingelman

Göte Ingelman Göte Ingelman


Det prasslade mer än vanligt uppe i hagmarken den här ljumma försommarkvällen. Vinden låg på från sydväst och gjorde sitt bästa för att virvla upp det gamla fjolårslövet, som ännu låg fuktigt och tungt inbäddat i gammal förna. Vinden tog ett ögonblicks paus för att pusta ut och samla kraft till nästa pust.

Just då, före det nya andetaget, fick den höra en dämpad och lågmäld viskning i sitt öra från sluttningen bakom enbuskarna:
– Blås på mej nu min kära Vind! Blås allt vad du har luft till, men blås bara ljumma vindar, och bara på mej!
Vinden spärrade upp ögon och öron, lyssnade och dristade sig fråga?.
– Vem är du som vågar tala till mej så där befallande och fordrande?
– Å, det borde väl du veta, om någon.
Jag är ju själva symbolen för den sköna sommaren, och jag är den vackraste att skåda för den som har sinne och smak för skönhet. Det trodde jag verkligen du hade!
– Oj då, svarade Vinden och viner till litet förnärmad. Jag tycker det låter i mina öron som om du är en smula högmodig, och jag gillar inte högmod.
– Ja, det må vara din uppfattning, men jag anser mej ha all rätt till det, för jag kommer från den finaste och mest ansedda familjen i hagen.
– Såå, på det lilla viset, svarade Vinden, då är det väl bäst att du presenterar dej lite närmare då, så jag får veta lite mera om dej.
Herr Vind är i all enkelhet mitt namn, rätt och slätt, och jag kommer från de fyra väderstrecken, och du?
– Jag heter Betula Verucosa om jag får be, men för att göra det litet lättare för dej, får du titulera mej fru Betula Björk, rätt och slätt.

Fru Björk ruskade lite högfärdigt på överkroppen och sa:
– Jag har faktiskt mer än du anar att vara stolt över när jag nu står här i sommarhagen och sprider min fägring omkring mej.
Min fina familj kom till vårt land som den förste av min art för mer än 6000 år sedan, och sedan dess är det många som vilat sin trötta rygg mot mitt bröst.
Å du min gode Herr Vind, blås på min hjässa och se på mina välformade lockar. Ser du inte så vackert och sirligt dom hänger ner längs mina gracila lemmar?
Jag har faktiskt fler motiveringar också, om du vill höra, till att jag gör anspråk på att vara sommarens vackraste symbol.
– Det är säkert inte någon klok och intelligent motivering du har att komma med, avbröt Vinden, men låt höra.
– Jo, så här är det, och nu vill jag att du lyssnar noga!
Du som flyger och far åt alla håll, du måste väl ha sett att jag och många av mina släktingar till allt annat också blivit en symbol för kärleken.

Fru Betula Björk sträcker på sej i sin fulla längd, och vispar med sina gracila lemmar åt alla håll i övermodig självbelåtenhet.
– Du har säkert inte undgått att se, att vi blivit tatuerade på bröstet med hjärtan som genomborrats av Amors pilar med både initialer och årtal.
Det är älskande par som skurit in dessa vackra skönhetsmärken i vår vita hud, om du nu till äventyrs inte visste det förut. Dom har i alla fall aldrig sökt sej till någon annan än bara till oss med sin kärleksförklaring.

– Men snälla fru Björk, svarade Vinden, om du bara visste hur länge det är sedan jag första gången kom hit till den här hagen och började blåsa kalla och varma vindar över allt som rotat sej här, då var fru Björk inte ens född. Det skulle vara klädsamt om fru Betula Björk vill lägga bladen för munnen och vara litet mer lågmäld och mindre skrytsam.
Vinden ruskar på sej och känner sej illa berörd av fru Betula Björks egenberöm och uppblåsthet. Den lämnar henne och blåser vidare, men stannar upp en bit längre upp i hagen.
En tordönsröst möter Vinden, om man jämför med fru Betula Björks insmickrande och fisförnäma ton.
– Vad är det för dumheter jag nu får höra igen från den där högfärdiga fru Björk?
År efter år tvingas jag stå här och lyssna till hennes obegåvade prasselplader. Jag kom tydligen i mycket dåligt sällskap när jag en gång för länge sen kom för att bosätta mej i den där högfärdsblåsans närhet.

Vinden virvlar fram litet närmare och lägger örat till.
– Kan jag stå till tjänst på något sätt, viskar den försynt, jag hör att du är missnöjd med något?
– Ja gärna, om du kan och har lust!
Jag är så trott på att varje år tvingas lyssna till fru Betula Björks skryt om sin fina familj och härkomst, och att hon tycker sej ha ensamrätt på att vara symbol för den ljuva sommaren, precis som om jag och min familj inte skulle duga lika bra som henne när det gäller den saken.
Jag tillhör den gamla och ärevördiga arten Quercus Robur, men kallas vanligen herr Ek, rätt och slätt. Till den klassen och den nivån når aldrig fru Betula Björk, det kan jag gå i godo för.
Jag med min styrka, mina kraftiga lemmar och min höga ålder och mitt karaktärsfulla utseende, kan mycket väl tävla med henne vid en jämförelse. Jag kan lika väl som hon göra anspråk på att vara sommarens sköna sinnebild.
– Jag tycker inte ni ska göra några jämförelser alls någon av er, säger Vinden nu ganska vredgat, ni är ju en del av sommaren båda två tillsammans med alla andra, enligt mitt förmenande, och ni borde kunna samsas om den saken här i sommarhagen.

– Tror ni inte att jag hör vad ni prasslar om bakom min rygg där uppe, ropar fru Betula Björk till dem från sin plats nere i backen bakom enbuskarna.
– Den där herr Robur Ek har då sannerligen ingenting att förhäva sej över, och är långt ifrån någon jämlike med mej. Han är knotig och vresig och stursk. Han är sirapskladdig över hela kroppen och full av parasiter av alla slag. Han blir aldrig fullt påklädd förrän jag haft min skira sommarklädnad på mej minst en hel månad. Dessutom håller han sej för god för att bosätta sej norr om Dalälven. Så lågsinnat har aldrig vi i vår familj någonsin uppträtt. Vår familj har i alla tider varit lika stor sommarskönhet från sydligaste syd till nordligaste nord. 

– Hör på henne där, så enfaldiga tankar och urbota dumma åsikter hon har den där fru Betula Björk, säger herr Robur Ek och ruskar på sej, jag gitter inte gå in i vidare polemik med henne.
Tänk bara på hennes dumma åsikt om amorpilarna och tatueringarna. Hur kan hon vara så tvärsäker på att de har kommit till av kärlek? Det kan väl lika gärna vara så istället, att pilen har borrats genom ett hjärta av sorg eller kanske just av sviken kärlek?
Men en så logisk tanke kan nog inte fru Betula Björk prestera. Det fordras nog min höga ålder och visdom för en så mogen tanke.
Vinden mojnade en smula och drog sej undan åt sidan med en djup suck.
– Att ni bara orkar hålla på så här, fräste Vinden. Gnabbas och kritisera och avundas småsaker som inte betyder ett enda dugg för någon av er. Ni uppträder lika dumt och enfaldigt mot varandra här i sommarhagen som människorna ofta gör, dom som ibland bruka besöka era boplatser, och jag väntar mej faktiskt mycket mera och bättre av er än så.
Människorna har, precis som ni, lätt trasslat in sej i egoism, avundsamhet och prestige. Dom drar sej inte, liksom ni, för att framhålla att den ene är så mycket mera värd och betydelsefull än den andre.
Nu måste jag få tillrättavisa er på skarpen innan jag drar iväg åt annat håll.
Ni måste ta er samman nu och äntligen lära er förstå att alla, oavsett, har lika värde.
Lika visst och sant som att en ensam fluga inte gör någon sommar, lika visst och sant är det, att ingen av er ensam, oavsett det ena eller andra, och det gäller även människan, kan göra anspråk på sitt egenvärde mer än den andre.
Tro mej. Jag har blåst omkring på jorden i årmiljoner innan ni och era släkten föddes, och jag vet vad som krävs för att göra en fin sommar.
Solen, mina vindar, regn över land och vatten, sjöar, åar och älvar, eller den lilla sprittande bäcken, har i kärlek till Moder Jord skapat de förutsättningar som krävs för att människor och djur tillsammans med er ska kunna leva ihop med lika värde.
Kom loss nu och njut av blomsterängar, sköna dofter, ljuvlig fågelsång, och få rekreation för kropp och själ. Detta är sommar, vill jag mena, sade Vinden och susade vidare.

© Göte Ingelman



Prenumerera på kommentarer Kommentarer (1 Skickat)

avatar
Attila 04 Jul 2011
"Sol, vind och vatten
höga berg och djupa hav
Det, är mina drömmar vävda av"
totalt: 1 | visar: 1 - 1

Lämna kommentar

OBS att du måste vara inloggad för att kunna skicka kommentar!
Klicka här för att logga in

Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton och var artig, hota aldrig, använt sunt förnuft.

Skulle du känna dig förolämpad/kränkt av ett/flera ord/uttryck, vänligen kontakta HåboPortalen (info@haboportalen.se).

  • Bold
  • Italic
  • Underline
  • Quote

Vänligen knappa in koden som finnes i bilden:

Captcha

Bålsta Kabel TV



Problem med avloppet?


SPF Seniorerna Håbo

SBA Svenska Bilauktioner AB

Basinkomst = Medborgarlön

the zeitgeist movement

Bedöm denna artikel:

5.00

Fler nyheter

1 2 3 4 5 > Visar 1 - 20 av 2516