Hem | Övriga Nyheter | Kultur/Konst/Lokalhistoria | Han vinkade ända in i döden

Han vinkade ända in i döden

Genom
teckensnitts storlek: Decrease font Enlarge font

Cowboymannen som vinkade i Övergran i 57 år. Den 29 december 1932 föddes Nils Lennart Lundkvist i (den lilla byn) Övergran, där han kom att växa upp och leva sitt ganska speciella liv.

Cowboymannen Nils Lennart Lundkvist Cowboymannen Nils Lennart Lundkvist


Redan när Lennart var 8 år gammal avled plötsligt hans far Ture Lundkvist, bara 48 år gammal.
Kvar blev då Lennart, hans yngre bror Karl Erik och modern Elin, tillsammans bodde dem i en 1:a på 20 kvadratmeter i 33 år innan modern sedan också avled 81 år gammal.
Lennart gick i skolan först i Tallbo och sedan i Övergrans gård, dock hände det en incident i skolan som fick Lennart att misstrivas.
Läraren Karl Ollas ställde en fråga: ”Vem föddes på juldagen, Lennart?”,
Lennart tänkte då skoja till det hela lite grann och svarade ”Jultomten”.
Men ingen förstod att han bara skämtade utan han blev totalt utskrattad utav både lärare och klasskamrater.
Efter det sa han inte mycket mer i skolan, han kände sig kränkt.
När skoltiden var över började Lennart jobba för kommunen, det han fick göra var att sköta gården runt Villan Övergran för en lön på 700kr/år.
Och även sköta Övergransgården och Fridegårdsmuséet för en slant på 400kr/månad.
Man tror även att han fick bo kvar gratis i ”Villan” som en del av betalningen.

I början av 80 talet fick Lennart jobba med sin bror på lanthandeln i Lill Kumla, där hade han som uppgift att leverera hem varor till folk.
Och trots den låga inkomsten lyckades ändå Lennart spara en hel del av sina pengar, han förvarade dem i små tändsticksaskar överallt i sin bostad och en ask hade han alltid i ena bröstfickan.
Detta gjorde han för att han inte litade på banken, skulle ett rån inträffa trodde han att alla hans pengar skulle försvinna.
Lennart var så sparsam, att han när han började lumpen gick fram och tillbaka till Enköping istället för att ta bussen, 4 mil sammanlagt.
Hans intressen var bilar, motorcyklar, ufon och rymden. Han var säker på att någon höll koll på oss där ute i universum.
Han älskade även djur och hade ett tag hela 32 stycken vildkatter som följde honom vart han än gick.
Ett annat tecken på att han gillade djur så mycket var att när han skulle sätta ut råttfällor på gårdarna la han bara ut dem med en bit ost på, utan att spänna dem…

I sin lilla lägenhet hade Lennart 3 stycken väggar täckta utav bilder, ena väggen full med djur bilder, andra väggen full med bilar och motorcyklar, och den tredje väggen var full med bilder på kvinnor.
Det var bilder han klippt ut från tidningar men även fotografier av kvinnor som hälsat på och blivit fotade när dem satt i hans knä.
Han hade nämligen stora fina chokladaskar på lager hemma utifall någon fin dam kom förbi och ville fika med honom, vilket det ofta gjorde.
Men det var en dam som var extra speciell för Lennart, en dam som klivit ur en jätte snygg gammal bil och bara totalt bländat honom med sin skönhet.
Den här kvinnan fick till och med Lennart att ge upp sitt stora intresse för fiske, han vågade nämligen inte lämna sin ”vinkplats” i ca 10-15 år efter det att hon åkt i rädsla över att missa henne om hon kom tillbaka.
Då ska ni veta att Lennart älskade att fiska, han kunde fiska 10 timmar i sträck om han så kände för det.

Varför vinkade då Lennart?
Det finns många teorier, så som att hans föräldrar dog i en bilolycka eller att han väntade på sin ungdomskärlek.
Men så var inte fallet, Lennart gillade helt enkelt bara att vinka till människorna i bilarna och dem vinkade tillbaka och tutade.
Många stannade för att prata lite med honom eller fika en stund, det var helt enkelt ett sätt för honom att umgås.
När dem drog om vägen år 1992, blev det tunt på bilar och besök, en stor sorg för Lennart.
Han tog kontakt med tidningarna och genom dem vädjade han till folket att åka genom Övergran så han fick fortsätta vinka till alla, vilket dem också gjorde.

Sammanlagt stod han där troget i 57 år och vinkade tills han en dag föll ihop i sin lilla 1:a och dog, i en hjärtinfarkt, det var i mars 1999.

Marika Liestam

Facebook: Cowboymannen som vinkade i Övergran i 57 år



Prenumerera på kommentarer Kommentarer (5 Skickat)

avatar
siv sköld 19 Sep 2011
Tack för att du berättar detta. Ja Lennart Cowboymannen har betytt mycket, för Övergrans befolkning och för andra också, som bor åt det hållet. Det har inte varit lätt för folk att hitta hem till oss, men när man frågade dem om de visste var cowboymannen stod någonstan där vid Övergrans kyrka, då visste de precis var det var någonstans. Sedan kunde man lätt vägleda dem vidare, så att de hittade fram. Jaaaaaaaaaa! han var verkligen en viktig person och för bygden. Trevligt att han vinkade till folk som kom i sina bilar.
avatar
Bo Hansson 20 Sep 2011
Fint Marika!
avatar
Olle 31 Jan 2012
Körde Taxi extra i Bålsta och hade förmånen att skjutsa Lennarts bror hem till Lennart i Övergran, med på resan var Leif " Pepparn " Pettersson, den kända dragspelsmannen ( se Pepparn på You tube ) Det var ett " glatt " gäng som anlände till Övergran. Var även en gång in till Lennart som ville visa sitt boende, då hade han fullt av tidningsurklipp på väggarna av Seb ( James Arness ) Macahan ( den kända cowboyen från TV serien Macahan ). Lennart var stolt när han visade upp sitt boende samt berättade att Seb var en idol. Lennart hjälpte även till vid ett veteranbilsrally 1997 som anordnades, han var det levande rundningsmärket och pratade med alla de som ville.
avatar
Roger 19 Dec 2012
Minns Lennart när jag var liten och bodde i Bålsta och vi alltid åkte den vägen uppåt till Norrland, vi barn vinkade som galningar bak i bilen och pappa tutade....

Det är lite tomt där nuförtiden men visst reagerar man när man åker där i dag att det var nåt speciellt med platsen, och så har man något att berätta för sina egna barn.
avatar
erik jansson 23 Jun 2014
Jag minns Lennart med saknad när jag tar
vägen förbi Övergrans kyrka.
Under många års tid körde vi gödsel i säck
till Stockholm dagligen, så det blev många
signaler och hejande. Ibland stannade vi
och snackade om allt och inget, medan
bilarna tutade. En gång frågade jag om
han inte fick några kräftor i sjön, och han
svarade ordagrant, nja det var en gång
som jag fick upp ett stort svart jävla monster,
du vet inte som dom där små röda, som man
brukar koka utan kol svart. En gång hade jag
köpt in ett parti mockastövlar och Lennart
fick köpa ett par till billigt självkostnadspris,
tror att det är dom han har på sig på bilden.
Har även besökt hans grav vid kyrkan några
gånger och sagt några ord.
Jag tror det kallas nostalgi, men vad gör det
när det känns ok.
Erik Jansson
totalt: 5 | visar: 1 - 5

Lämna kommentar

OBS att du måste vara inloggad för att kunna skicka kommentar!
Klicka här för att logga in

Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton och var artig, hota aldrig, använt sunt förnuft.

Skulle du känna dig förolämpad/kränkt av ett/flera ord/uttryck, vänligen kontakta HåboPortalen (info@haboportalen.se).

  • Bold
  • Italic
  • Underline
  • Quote

Vänligen knappa in koden som finnes i bilden:

Captcha

Bålsta Kabel TV



Problem med avloppet?


SPF Seniorerna Håbo

SBA Svenska Bilauktioner AB

Basinkomst = Medborgarlön

the zeitgeist movement

Bedöm denna artikel:

4.50

Fler nyheter

1 2 3 4 5 > Visar 1 - 20 av 2581