På väg genom livet

En kärlekslös öken
Min moder försvann och med det tryggheten. Plötsligt kändes livet som ett öppet sår fyllt av var i en kall och infekterad värld. Sargad, sårad och vilsen började mitt liv kännas som en kärlekslös öken. Det fanns ingen bro till tryggheten, där jag flöt omkring som ett vissnat löv på vågorna i en stor ocean. Dagar, månader och år flöt förbi långsamt till en början. Så kom en tid när tankar, känslor och beteenden mixades samman och flöt ut i tårar, i knasiga handlingar och ogenomtänkta ord och fraser. Jag började längta efter att dö, men det hade jag ju redan gjort - då, när jag föddes - eller alla fall en tid efter min mors död.

Att leva är att vara en del av allt
Valet var enkelt, att fortsätta att leva i den värld där fördomar, hat, korruption och maktbegär växer och frodas. Där sunt förnuft, logiskt tänkande och praktiskt handlande sakta men säkert suddas ut för att ersättas av lagar, regler och förordningar. Med åren kom inte bara krämporna smygande, även sunda förnuftet talade till mig med en annan ton. Allt hade förändrats och livskraften fick en annan innebörd. Naturen spelar en viktigare roll i mitt liv och när jag sitter här vid bryggan i Skokloster känner jag hur jag är en del av allt. Det känns tryggt att vi alla är komna ur en och samma kraft, att vi alla är en del av allt det vackra i denna oas här i paradiset - på Jorden.  

Tommy Hildorsson