En generation på Skohalvön

Året är 2014 och befolkningen i Håbo kommun ökar kraftigt. Till Skohalvön flyttar många som vill bo på landet men ändå ha nära till service. Den första tiden tycker de sig ha funnit sitt Shangri La men efter en tid vill de ha mer service. De vill ha stadens utbud på landet. Vad är det då man längtar till och vill ha? Kanske till det liv man levde förr eller alla fall en del av det.

När man ser tillbaka 40-50 år så såg det helt annorlunda ut, då frodades livskvalitén på ett helt annat sätt. I slutet på 1940-talet och början på 50-talet var Skohalvön med socknarna Häggeby och Skokloster rena idyllen jämfört med idag när man ropar efter utveckling och exploatering. Det fanns flera handelsträdgårdar med ett stort utbud av grönsaker, blommor och frukter i båda socknarna. Varor som såldes lokalt men också på torgen i Uppsala och Stockholm. De fraktades dit av ortens åkare som lastade på fredagskvällen och gav sig iväg till torgen tidig lördagsmorgon.

Intresse att prova olika jobb
– Jag var ofta med min far på lastbilen i skogen och lastade massaved och timmer men även vid annan körning. Kommer ihåg tillfällen då vi hämtade tegel från tegelbruket utanför Enköping eller när vi lassade 2-meters massaved. Det mesta lassades för hand och även om man tyckte det var kul att vara med på bilen så var det många gånger tungt och slitsamt. Redan tidigt fick man lära sig att ta i även om kroppen inte var tillräckligt utvecklad för att lyfta tunga saker. Men det blev tidigt en livsstil att testa saker som kunde vara besvärliga och jobbiga. Att vara med på lastbilen gjorde att jag intresserade mig för teknik, motor och allt som hade med stora och tunga fordon att göra.

En levande landsbygd
På gårdarna hade man mjölkkor och landsbygden levde i allra högsta grad. Hagar och ängsmarker var öppna där djur gick och betade. Man hämtade mjölk hos bonden och som barn kunde man få vara med i ladugården och ute på åkrarna. Ordet arbetslös existerade inte och det fanns jobb åt alla. Både trädgårdarna och lantbruket krävde många arbetsinsatser och man jobbade ofta både kvällar och helger. Det fanns minst en lanthandel i varje socken och där utspann sig många underfundiga, roliga och intressanta samtal. Det var den tidens ”nyhetsbyrå” där man berättade vad som hänt i byn.

Exploatering och utveckling
Idag talas och skrivs det om att det inte händer något i Skokloster. En annan röst talar om att det visst händer saker där. Men kanske är det så att man vill åt det stora, det omvälvande som påverkar hela samhället. Det har talats om Skokloster Arena, Skokloster Sjöstad och bro eller färja över till andra sidan sjön. Många ideér och förslag har sett dagens ljus under åren som gått men nog är det skillnad på då och nu, då när landsbygden levde på egen hand utan tankar på omstrukturering som det så vackert heter idag. Då tog man vara på möjligheterna på ett annat sätt jämfört med idag. Nu finns inte den sortens kreativitet, arbetslust eller möjlighet kvar, bara minnen från en svunnen tid.

Tommy Hildorsson