Hem | Övriga Nyheter | Oj, det blev en lång resa häromdagen

Oj, det blev en lång resa häromdagen

Genom Tommy Hildorsson 11 Okt 2013

teckensnitts storlek:

Hade jag inte kört fel så hade det blivit minst fem mil mindre men nu var det som det var. Utan GPS och en karta från 1980-talet så kan man inte begära så mycket. Men att jag körde fel spelade inte så stor roll för det var en underbar resa. För kan det bli vackrare än att åka bil genom Sverige den här tiden på året när vägen är kantad av guldskimrande lövträd. Det var så oerhört vackert alla de 65 milen jag körde så jag ångrar inte en sekund även om jag hade lite träsmak i röven när jag kom hem tolv timmar efter avfärden från Skokloster.

En bild genom bilrutan längs vägen

Jag skulle till Korså bruk för att se på en lägenhet, en 2:a för 2 800 kr/mån inkl. allt. Det ligger mellan Sandviken och Falun och min förhoppning när jag åkte hemifrån var att det skulle kännas perfekt. När jag kom till Hofors skulle jag vika in på Korsåvägen och det var där som det började kärva till sig, det var nämligen en grusväg. Och som om inte det skulle vara nog så var den 11 km lång. Oj, tänkte jag men jag kunde ju inte avbryta allt bara för det. Jag måste fullfölja resan och se på huset och det ångrar jag inte för framme vid brukssamhället var det vackert, lungt och fridfullt.

Även om jag inspirerades av miljön, tystnaden och lugnet så är jag inte mogen att kunna bosätta mig i den miljön, inte ännu allafall. Så jag återvände hemåt men en annan väg, vägen över Falun och sååå vackert det var. Hela vägen till dess att det började skymma var som att resa på en guldbeströdd väg - helt underbart. Sådana gånger undrar man varför vi reser till andra länder när det är så fantastiskt vackert i Sverige.

Allafall så var jag hemma vid 9-tiden på kvällen och det var mörkt. Strax efter att jag stigit in i lägenheten så blev det strömlöst. Ok, det kändes trist för jag hade ju tänkt svara på några mail innan det var dags att sova. Jag öppnade den bärbara datorn och skrev i ljuset av sterinljus till dess att strömmen var slut i batteriet. När jag sedan gick till sängs tittade jag ut, det var mörkt överallt utom i något fönster där det flammade lite från några levande ljus. När jag lagt mig upptäckte jag att det var mörkt, det var mörkt på riktigt, kolsvart. Och det var tyst, inget ljud från fläktar eller andra elektriska maskiner. Till och med så att fridstörarna med sina fyrhjulingar höll sig inne.

Fantastiskt! Det var precis som att allt hade stannat. Tankarna for runt i huvudet, kanske det är så här det blir när solen slocknar...Den känsla jag fick när jag låg där i sängen var helt annorlunda mot annars när jag gått till sängs. Jag har vant mig vid att det surrar från kylskåpet, att ljuset från gatlyktorna sipprar in genom fönstret och att det aldrig är riktigt tyst. Nu var det tyst - på riktigt. Och det var mörkt - kolsvart. Precis så som det kan vara att bo i ett eget hus på landet - det jag längtar efter.

Det jag hade upplevt den här dagen och natten var prov på hur det är att leva med naturen, att leva MED dag och natt, MED regn, snö, solsken och alla väder och årstider, att få känna en lycka av att finnas till. Inte undra på att det var svårt att sova den här natten. Jag kunde liksom inte anpassa mig till det "naturliga" livet. Vad händer egentligen med oss när vi bygger upp en skapad värld "inlindade" i elektronik och hjälpmedel av olika slag. Vi kommer långt bort från dem vi egentligen är, mjuka, ödmjuka och ärliga människor. Som sagt, den här resan till Korså bruk och strömavbrottet i Skokloster på natten var verkligen en väckarklocka för mig.

Tommy Hildorsson