Hem | Övriga Nyheter | Kultur/Konst/Lokalhistoria | Gården Lastbergets historia

Gården Lastbergets historia

Genom Attila Gal 22 Okt 2007

teckensnitts storlek:

Jag gjorde flera försök att få veta mera om Lastbergets öden, men tyvärr utan resultat. Hade givit upp hoppet att någonsin få veta mera om torpets öde. Av en slump träffade jag Einar Ekstrand 85 år, utrustad med ett enastående minne han kunde svara på många av mina frågor. Dessa nya pusselbitar har bidragit till att jag fick ytterligare ledtrådar att kunna gå vidare i spaningsarbetet.

Av Joachim Tiefensee

Gården- Lastberget
Förmodligen är namnet Lastberget något ovanligt. Gårdsnamn och torpnamn hade ofta anknytning till en viss verksamhet. Så är även fallet med namnet Lastberget, ty virket lastades ut från denna plats därav namnet Lastberget. Gården hade en mycket fin placering mot Ekolsundsviken, men livsbetingelserna var säkert svåra! Troligen hade den gamla anor eftersom platsen och namnet Lastberget redan är utmärkt på Häradskartan från 1860 Lastberget var ursprungligen en liten gård, detta framgår av en karta från 1918, där byggnaderna är inritade. Det ovanliga i sammanhanget är, att intill gården fanns ingen åkermark. Den närmaste åkern låg 200m norr om gården. Man kan verkligen fråga sig varför gården Lastberget fick denna placering? Gårdens tillkomst har jag inte kunna tidsbelägga.

Förmodligen är namnet Lastberget något ovanligt. Gårdsnamn och torpnamn hade ofta anknytning till en viss verksamhet. Så är även fallet med namnet Lastberget, ty virket lastades ut från denna plats därav namnet Lastberget. Gården hade en mycket fin placering mot Ekolsundsviken, men livsbetingelserna var säkert svåra! Troligen hade den gamla anor eftersom platsen och namnet Lastberget redan är utmärkt på Häradskartan från 1860 Lastberget var ursprungligen en liten gård, detta framgår av en karta från 1918, där byggnaderna är inritade. Det ovanliga i sammanhanget är, att intill gården fanns ingen åkermark. Den närmaste åkern låg 200m norr om gården. Man kan verkligen fråga sig varför gården Lastberget fick denna placering? Gårdens tillkomst har jag inte kunna tidsbelägga.

Torpet

Grundens storlek bekräftar också att boningshuset var för stort för att vara ett torpställe. Så småningom blev dock gården ett torpställe ingen ovanlig utveckling. När detta skedde är ovisst. Torpet låg ca 500m sydväst om Kursgården. Det som finns kvar av torpet är fundamentet av huset, jordkällaren, vattenbrunnen och några fruktträd. En gammal kastanj, troligen planterad som vårdträd för att vaka över torpets invånares välgång är ytterligare ett minne från en tidigare bosättning. Tänk om kastanjen kunde berätta.

Torpet Lastberget tillhörde Skörby gård. I början på 1980-talet förvärvade StadsanställdasFörbund Lastberget med tillhörande skog, ca 32 ha, för att etablera en kursgård där. Min första kontakt var från början av 1970-talet då jag hade förmånen att förvalta skogen på Lastberget och Skörby. Nyfikenhet på hur livet för människorna på Lastberget var, gjorde att jag blev intresserad av torpets historia.

Torpet, som var byggt av timmer, revs 1944. Det var under den tid då Bränslekommissionen hade ansvar för bränsleförsörjningen i landet. Därför revs många obebodda torp för att bli brännved åt stockholmarna.

Torparfamiljen på Lastberget.
Anledningen till att Einar Ekstrand var väl förtrogen med Lastberget berodde på att hans föräldrar Ernst, Teodor och Ida, Allfrida (Frida) Ekstrand arrenderade Hummelviken, som också tillhörde Skörby gård. Anledningen till att Einar Ekstrand var väl förtrogen med Lastberget berodde på att hans föräldrar Ernst, Teodor och Ida, Allfrida (Frida) Ekstrand arrenderade Hummelviken, som också tillhörde Skörby gård.

Sista brukaren på Lastberget är tyvärr obekant. Familjen Dahlberg bodde där omkring 1920 till 1930 och bestod av husbonden Filip, hustrun Gerda och barnen Gotthard, Lisbet och Oskar, som är den siste person som föddes på Lastberget 1923. Filip Dahlberg var skogsarbetare på Skörby gård och var sysselsatt med skogsavverkning, röjning, plantering, skogsdikning mm.

Familjen Dahlberg hade en gris och höns i ett mindre uthus på Lastberget. Potatislandet låg 250m öster om torpet och gränsade mot åkern norr om bäckfåran. Intill torpet fanns ett grönsaksland. Mjölken köpte familjen Dahlberg på Vattunöden. Någon åkermark fanns inte längre kvar till torpet.

Vem som blev hyresgäst efter familjen Dahlberg är inte känt. Einar Ekstrand har ett svagt minne av att det var av flera ”gäster” men av mera tillfällig art.

Hummelviken

På Häradskartan från 1860 heter Hummelviken Hummelbo och Vasaborg Nyborg. I sammanhanget kan nämnas att arrendet för Hummelviken, ca 10 ha åker, var 400:- per år. Detta inkluderade fri vedbrand och fri husbehovs virke. Familjen Ekstrand hade 7 till 8 mjölkkor plus ungdjur och två arbetshästar. Ernst Ekstrand var arrendator på Hummelviken från 1905 till 1934, och senare verksam på Vasaborg 1934 till 1944. Han svarade för all vedkörning från Skörbyskogen till Lastberget under många år. Endast 14 år gammal hjälpte Einar Ekstrand sin far med detta under åren 1933-1936. Han hade även ansvaret för ”sin” häst.

Vedkörning till Lastberget
Veden höggs på vintern, torkade under kommande sommar och kördes fram under nästa vinter med häst och släde, (get och doning, främre och bakre släde.) Veden kom från hela Skörbyskogen, ett ganska stort upptagningsområde. Några vägar fanns inte inom detta skogsområde. Till Lastberget fanns det två körvägar. Den ena från Hummelviken västerut mot torpet, den nuvarande motionsslingans södra del. Den andra körvägen gick in vid nuvarande infarten till kursgården Lastberget, först i sydlig riktning för att sedan svänga av i sydvästlig riktning mot torpet. Denna basväg kan fortfarande skönjas i terrängen. All virkestransport skedde på denna basväg då den andra körväg hade en kraftig utförslöpa och en uppförsbacke.

På en arbetsdag hann man köra två till tre lass beroende på körsträckans längd. En hästfora innehöll 3 kubikmeter ved. Prissättningen var på ackord och utgjorde 60-70 öre per kubikmeter lika med 2:- lasset. Einar Ekstrand påminner sig en ”arbetskonkonflikt” med arbetsgivaren. Pappa Ekstrand tyckte att betalningen var för dåligt och begärde 10 öre mera per kubikmeter. Detta avslogs och familjen Ekstrand slutade att köra fram veden. Skörby gård övertog körningen, men redan efter två dagar kontaktades Ekstrand och den begärda höjningen accepterades.

Skogvaktare Anders Pettersson

Pettersson tjänstgjorde som skogsförvaltare på Sjöö, Skadevi och även Skörby åt familjen Banér. Pettersson bodde på Eknäs, Skadevi mellan 1914 fram till sin pensionering 1945. Skogsfolket har ju alltid varit spänstiga beroende på arbetets karaktär. Petterssons fortskaffningsmedel var cykeln. Sträckan Skadevi – Lastberget tur och retur var ca 3,5-4 mil.

I Petterssons kontrakt ingick att han fick disponera häst med vagn-släde om han så önskade. Detta utnyttjades tydligen aldrig. Pettersson gick bort 1974 och därmed mycket vetskap om Lastberget.

Vidaretransport av veden.

Einar Ekstrand har själv varit med om att lasta ut virke från Lastberget och visade klippan där virket staplades upp. Sortimenten var kastved (gamla benämningen på brännved i 1m längder) och massaved. Skutan som hämtade veden lade till nedanför berget. En vedränna (rutschkana) lades ut från berget till skutan, och veden rutschade ner till skutan. De första åren var det en segelskuta, senare var den motordriven. Ägaren till skutan hette Grönros och troligen kom han från Upplands-Bro.

Veden transporterades vidare till Stockholm.

Myrstackens betydelse

Då träskutan kom för att hämta ved var den ibland något otät. Enligt Einar Ekstrands beskrivning tätades båten på följande vis. På vattnet runt båten lades material från en myrstack. Då båten lastades och därmed kom djupare, trängde vatten in, och springorna tätades av bomaterialet från myrstacken, onekligen en fiffig metod.

I sammanhanget kan nämnas att myrstackarnas bomaterial användes även som bromsunderlag i branta backar vid virkeskörning från skogen med häst och släde. Grymt gentemot myrorna.

Lastberget Konferens & Upplevelse har tagit sitt namn efter torpet. Ett historisk namn har fått nytt liv, Lastberget är idag en mötesplats för effektiva och kreativa möten.