Hem | Övriga Nyheter | Kultur/Konst/Lokalhistoria | Äldre Bålstabor berättar om Mälartrafik: Elsa Ekberg

Äldre Bålstabor berättar om Mälartrafik: Elsa Ekberg

Genom
teckensnitts storlek: Decrease font Enlarge font

En av grupperna i Håbo Kulturhistoriska Förening har på olika sätt arbetat med att undersöka hur nyttotrafiken fungerade i Mälaren i äldre tider. En av metoderna har varit att samtala med personer som har egna erfarenheter av hur trafiken kan ha sett ut under tidigt 1900-tal.



Eric Ohlsson har samtalat med några personer som berättat om sina minnen av båttrafiken på Mälaren. Den sammanställning som Eric gjort innehåller också mycket av Håbo´s övriga 1900-talshistoria och samtalen har återgetts precis som de utspann sig.

Elsa visar gamla fotografier och kommenterar dem. Hon visar ett foto med sin morbrors T Ford från 1924. Första resan han gjorde med den bilen gick till Enköping. När han åkte hem fick han transportera en likkista. En besättningsman på en båt hade förolyckats genom drunkning, han hade dykt från båten för att bada. Denna drunkningsolycka hände på 1920-talet. säger Elsa. Årtalet är noterat på ett av fotografierna.

Är du född här i Svannäs?
- Ja, jag föddes här 1920.

Har du bott här hela tiden fram till vuxen ålder?
- Nej, det har jag inte. Jag bodde i Jungfrulund tills jag var fem år, och sen flyttade vi till Hacksta för pappa övertog en gård där i Hacksta socken.

Hade pappa gård i Svannäs också?
- Nej det var min morfar. Han hade många järn i elden. Vi bodde i Hacksta socken till 1929. Det kunde hända att när jag blev sjuk gick jag ner till bryggan och åkte med båten hem till Ekolsund till morfar och mormor för dom skötte om mej och åkte till doktorn med mej.

- Båten hette Ekolsund och jag har ett svagt minne om att det fanns även en båt som hette Sigrid också. Nyligen talade Hasse Eson på radion om en båt som hette Ragnhild. Då det kanske var flera båtar som gick. Jag åkte ensam på båten och eftersom jag skulle till ändstationen så det var inga problem, Svannäs var ju ändstationen. Båten kom på kvällen, den gick väl från Stockholm på eftermiddagen. Det tog bra många timmar att komma till Ekolsund, båten gick mellan Stockholm och Ekolsund. Sedan gick den tillbaka till Stockholm tidigt på morgonen, jag tror vid 4 - ½5 tiden.

Kunde man åka fram och tillbaks på dagen?
- Nej, det gick inte. Den gick bara två gånger i veckan, eller om det var tre. Den gick antingen från Ekolsund till Stockholm eller från Stockholm till Ekolsund. Jag steg på i Hagslätta och åkte hit till Svannäs.

- På båten kunde transporteras en mängd olika varor t ex höns och grönsaker var vanligt. Från Ekolsund var det mycket grönsaker som dom åkte in till Kornhamnsstorg och sålde, bl a min pappa och min morbror Anselm. När vi flyttade tillbaks till Ekolsund igen 1929, då pappa slutade med jordbruket i Hacksta p.g.a. dålig lönsamhet, var det väldigt hårda tider, säger Elsa.

- Morfar arrenderade fiskevatten i Ekolsundsviken. Om du tänker dej en linje från Segersta brygga till tegelbruket, där fiskade han. Om det blev fisk över åkte han in med båten på morgonen och stod och sålde den på Kornhamnstorg. Och han hade en stor sump här vid bryggan i Svannäs.

- Jag vet att jag en gång skulle hjälpa morfar att ta upp fisk ur den där sumpen och då var det en gäddrackare som hoppa upp och höll på att bita mig i näsan!

- Det mesta dom sålde var fisk men det fanns en tant som plockade blommor, liljekonvaljer och sånt, och svamp och åkte in till stan' och sålde. Hon var från Sotkrogen och försörjde på så sätt en stor familj på det hon plockade i skogen. Sen följde hon med båten in till stan' och stod och sålde, och glad var hon jämt, otroligt glad. Hon kom ofta in till mormor för mormor var alltid en sådan gästfri människa. De sa att de skulle in till henne och ha "fem frön", det var en kopp kaffe. "Du skall väl ha fem frön" sa Mina Thiel.

- Den där båten gjorde stor nytta, det fanns ju inga bilar då eller något annat att åka med, tåget var ju långt borta. Min morbror som var blind och jag var 12-13 år då vi rodde till Ekolsund station och hämtade borstmaterial, han gjorde ju borstar. Då rodde han och jag, jag med två par åror eftersom jag hade ögonen och han hade kraften, det var ju en bra bit att ro över hela viken.

Var det inte besvärligt för båtarna att komma igenom järnvägsbanken?
- Nej, det gick bra. Och dom på stationen var så generösa så, de visste när båtarna kom och då kunde inte morfar lägga ut nät. Om det t ex kom en pråm till Svannäs brygga ringde dom till morfar att han var tvungen att ta upp näten. Och det var ju snällt.

Var fanns bryggorna i Ekolsundsviken?
- Nedanför Segersta, sedan vid tegelbruket och vid Svannäs.

- Jag måste berätta, säger Elsa, en historia en gång på våren då morfar hade lagt ut nät och dom ringde från stationen och sa att nu måste Thiel ta upp näten för nu kommer en pråm som ska upp till bryggan. Det fanns ingen karl i närheten utan det blev jag som fick ro, och det var ju en rätt stor fiskeeka. Vi for iväg och morfar var het som sjutton för han var rädd att vi inte skulle klara det. Vi börja med att ta upp näten från bryggan. Nej, nu får vi börja där ute istället, sa morfar, nu är dom snart här, och jag rodde och svettades och det var högt vatten. På Ekolsundssidan var det vatten över ängen, det var som man säger vårflod och där rodde vi in för att komma undan för pråmen och då sa morfar "flicka lilla nu har jag varit hård mot dej, det är ju på tok". Jag kom ihåg att gäddorna lekte där, man såg ryggarna på dom i det grunda vattnet, det var ju vår.

Var det högre vattenstånd när du var barn?
- Det var det nog, det var nog lite mera vatten. Vi åkte skridskor där som det i dag inte finns något vatten. Sen kan jag tala om för dej en annans sak apropå vattenstånd. År 1924 gick det inte att åka på vägen från Svannäs upp till Jungfrulund för då var det översvämning så vi rodde med båt. Vägen upp mot Jungfrulund är gamla Stockholmsvägen. Min mormor som var född i de har trakterna talade om för mej att när hon var ung så gick båtarna upp förbi Kvarnberget och upp till Hjälsta och vidare upp mot Uppsala. Det fanns en vindbro på Stockholmsvägen en gång i tiden vid skylten där det står Hjälstaviken nu. Vad båtarna tog vägen ovanför Hjälsta har jag inte så stor aning om men jag vet att min mor berättade när jag frågade varför det inte växte något gräs på ett visst ställe så sa hon att det var en saltskuta som förlist just där, därför växer det ingenting. (Läge för platsen a i Svannäs.)

- En gång fick jag en spann med småål med mej hem när vi hade varit ute och fiskat, det var när vi bodde i Grytvik, och jag råkade snubbla på gamla Stockholmsvägen och alla ålarna for ut åt alla håll. Jag lyckades få fatt på allihopa igen, säger Elsa.

- Jag gick i skolan i Övergran, det var 7 km att gå i vardera riktningen varje dag. Därför har jag gamla bra ben, det är synd om ungarna nu för tiden som inte vill röra sig.

Vad minns du av Ekolsunds slott när du var barn?
- Jordbruket var då utarrenderat till en som hette Eriksson. Det fanns en stor trädgård med trädgårdsmästare, det fanns jägmästare med jaktelever och stort hushåll naturligtvis. Kempe var slottsherre med fem barn i första äktenskapet, sen så skilde han sig och gifte om sig med en Dickson och fick två flickor, Diana och Veronica.

- Det fanns många som arbetade på tegelbruket, säger Elsa.

Dom var väl också beroende av båttrafik?
- Javisst, men de låg ju närmare järnvägen. Vintertid använde dom säkert järnvägen, dom hade egen lastbil också.

Kom du ihåg när de lade ner tegelbruket?
- Nej, det gör jag inte. Jag hjälpte morfar i affären då och tanterna rodde tvärs över sjön och handlade i Svannäs då, nej det kan jag inte säga. Du kan höra med Erik Strand i Grillby, han känner till det där. Han känner till mycket om Ekolsund, det har jag pratat med honom om.

Var det många som jobbade på tegelbruket?
- Ja, det var jättemycke folk. Det var också jordbruk, Ella hette det, det hörde väl till tegelbruket också, så sammanlagt var det mycke folk.

Det fanns ju även tegelbruk ovanför Krägga på andra sidan viken. Känner du till det?
- Neej, det känner jag inte till. (Platsen för bruket studeras på kartan.)

Det var ju vanligt förr i Mälardalen att gårdarna hade ett tegelbruk Det fanns ju tegelbruk här ovanför Fånö. (De ser på kartan.)
- Det har jag heller inte något särskilt minne av, vi höll oss på vår ända här åt Segersta, så det känner jag till lite grann.

Lite utflykter gjorde du väl? Var åkte du på dans?
- Ja, till Husbylund, och till Sävsta, om jag nu fick åka och dansa. Mina morbröder var baptister, men det var inte dom som nekade mej, det var mamma. Det skulle inte förekomma att jag åkte. Jag tyckte om att dansa, det gör jag fortfarande.

Hur tog du det? Var du bitter för att du inte fick?
- Ja, jag var det. Det var så här att jag kände en pojke som bodde på Ekolsund och han var med i folkdanslaget. Han tjatade på mej att jag skulle komma med och då gick jag på Kumla lantbruksskola och jag hade sytt en Upplandsdräkt, så jag kunde varit med men jag fick inte. Så jag tänkte att när mina ungar växer upp så aldrig ska jag neka dom att gå ut och dansa. Farfar till dom barnen var Enköpings största dansgosse. Och det var min son också, när han blev vuxen, jag bodde i Enköping 1938 - 1953, jag var gift där.

- Min morfar var väldigt mån om att jag skulle lära mig saker och ting. Morfar och mormor har betytt mycket för mej. Morfar hade affär i Svannäs, min ena morbror hade borstbinderi och den andra morbrodern hade bageri och så fanns en stor trädgård. Dom hade dessutom kor, en väldigt bortskämd häst och så hade dom bin så jag fick hjälpa till med allt möjligt som jag kunde. Man fick vara med och spritsa i bageriet och dra honungsslungan och stå i affären ibland.

Hur gammal var du då?
- Det var under skolloven, jag gick ju i Övergransskolan då från 1929 till 1934, jag var 14 år då jag läste fram, säger Elsa.

- Min blinda morbror, han som bodde på Håbovägen sedan, han flyttade till Bålsta 1945. Då hade mormor dött och Svannäs upplösts. Min morbror lärde mej att räkna med borstträn och jag hjälpte honom med att säga vilken färg det var på taglet och sådant där, så vi hjälptes åt på det viset.

- Han dog 1970. Hans fru dog 1977 och jag hjälpte henne de senare åren. De köpte villan på Håbovägen efter Lövstedt. Första tiden de bodde där gick de runt med sin kärra i Bålsta och sålde borstar.

Vet du något mer om båtar och bryggor?
- Jag känner till att det gick båtar från Hagslätta och Fånö till Kalmarsund. Hagslätta ligger utanför Hacksta, och bryggan hette så. (EO visar ett urklipp från EP av Erik Strands artikel om båttrafik i de här trakterna.)

- EO berättar om ett samtal han haft med Park-Olle som sagt att han som barn bott i ett torpställe vid Lastberget och att man fraktat virke med båt därifrån.

- Elsa Ekberg säger att hennes mormor hette Johanna Söder och att hon föddes på Segersta. Mormor bodde en gång som liten i Nyborg, det var ett torpställe där som vi var till när jag var 8 - 9 år och vi åkte från Svannäs i en pråm och tittade i de här trakterna. Bengt Ångman sa en gång att jag skulle titta i kyrkans arkiv men det har inte blivit av för mej.

Vet du inte alls var stället kunde vara beläget?
- Nej, jag var bara 8 - 9 år då vi åkte dit, säger Elsa.

- Som vuxen var jag till det soldattorpet Smylorna i Til-byn i Hjälsta, där min morfar var född och som låg mellan Kvarnberget och Hjälstavägen. Jag hade en "hundkoja" på den tiden och vi var 4 - 5 stycken i den, bl a min blinde morbror Erhard som så gärna ville dit någon gång. Det fanns inga byggnader kvar, men det fanns grunder och en gammal jordkällare. Namnet Thiel kommer därifrån. Morfar tyckte det var vackrare med ett e också i namnet så det blev Thiel. Han var också soldat från soldattorpet Til.

Vi har talat om vilka bryggor som fanns i Ekolsundsviken: Svannäs, Segersta, Tegelbruket (som var flera), Hagslätta - Fånö, Kalmarsand, Det fanns gott om bryggor förr. Ja, båten var det enda färdmedlet man hade förutom häst och vagn.

Minns du Elsa om det var ångbåtar du åkte med?
- Det var väl ångbåtar. Pråmarna tuffade, jag vet inte så säkert, jag är inte maskinellt bevandrad. Pråmarna gick väl inte i reguljär trafik.

När slutade båttrafiken?
- 1930 sa Hasse Eson, 1934 så någon till mej, ja kan inte säga något årtal. Erik Strand säger att båtarna gick fram till 1940. En turlista från 1936 anger att båtarna går från Hagslätt 4.45 på morgonen, priset är 2 kr för vuxna, 1 kr för barn.

Du har inte möjligen någon turlista kvar?
- Nej, jag minns inte att det fanns någon. Det stod väl ett anslag nere vid bryggan och på så vis fick man hålla reda på avgångstider och sådant. Man var ju alltid ute i god tid.

- Jag kan berätta om när jag fick en gammal kista av mormor, det stod 1736 på kistan. Den hade hål i sidorna och jag frågade vad de där hålen skulle vara till. Mormor sa: Jo, lilla flicka, den där kistan har jag haft med mig på båten när jag åkt till Stockholm. I kistan kunde man stoppa ner några stycken gäss och ta med till Kornhamstorg för att sälja dem där. Elsa säger att folk från trakten kom ner till bryggan här på morgnarna med hästskjutsar lastade med sina varor; grönsaker, potatis, rotsaker, äpplen, honung och sådant för att skicka med båten. Och så köpte dom varor med sig hem från morfars affär, ja även från stan naturligtvis. Affären fick sina varor med båten vad jag kan komma ihåg. Senare köpte man från Västerås, Hakonbolaget som det hette då.

Erik Strand i Grillby har skrivit om alla affärer som fanns här i trakten och då nämns bl a Svannäs, Sävsta, Ekolsunds Station. Hur länge fanns affären i Svannäs?
- Jag tror den fanns fram till 1968 - 1970.

Du hade åkt med båt till Hacksta, har du åkt till Stockholm också?
- Det kan jag inte komma ihåg. Jag kommer ihåg att jag åkte till Hacksta när jag gick i skolan och jag blev sjuk. Då åkte jag hem till mormor som pysslade om mej och jag blev bra igen. Jag tyckte det var roligt i skolan och hade lätt för det. Mamma brydde sej aldrig om läxor och sådant där så det var skönt att ha mormor. Jag fick faktiskt 10 kr när jag slutade 2:a klass i Hacksta av Hugo Hugosson Tham för han delade ut ett stipendium till den som var duktigast i 2:a klass. När vi hade avslutning i kyrkan så sa min rara fröken att när du blir uppropad ska du gå fram och niga när du får det fina priset.

Du läste aldrig vidare sedan?
- Nej, det fanns inga medel till det. Jag var väl 13 år när jag slutade skolan. Jag hade en kusin som bodde i Hukan och han var lite klen och började skolan först när jag slutade. Jag skjutsade honom till skolan,. och jag vet att jag stod på trappan och grät när dom gick in till skolan för att inte jag fick fortsätta.

- Vi har talat om vad man transporterade på båtarna, det kunde vara kycklingar, höns, kreatur, jordbruksprodukter av allehanda slag, bär och blommor.

Kände du till någon lastbrygga vid Lastberget?
- Nej, har det funnits någon där före skolan kom till?

Har du sett eller hört talas om båtar med person- eller godstransporter som gått till och från Varpsund?
- Nej, det har jag inte, bara att mormor talat om att båtarna gick förbi Kvarnberget upp mot Hjälsta och vidare upp mot Örsundsbro och Uppsala.

Vid bandspelaren E Ohlsson

Källa/tillstånd: Håbo Kulturhistoriska Förening



Prenumerera på kommentarer Kommentarer (0 Skickat)

totalt: | visar:

Lämna kommentar

OBS att du måste vara inloggad för att kunna skicka kommentar!
Klicka här för att logga in

Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton och var artig, hota aldrig, använt sunt förnuft.

Skulle du känna dig förolämpad/kränkt av ett/flera ord/uttryck, vänligen kontakta HåboPortalen (info@haboportalen.se).

  • Bold
  • Italic
  • Underline
  • Quote

Vänligen knappa in koden som finnes i bilden:

Captcha

Bålsta Kabel TV



Problem med avloppet?


SPF Seniorerna Håbo

SBA Svenska Bilauktioner AB

Basinkomst = Medborgarlön

the zeitgeist movement

Bedöm denna artikel:

0

Fler nyheter

1 2 3 4 5 > Visar 1 - 20 av 2663