Hem | Övriga Nyheter | Kultur/Konst/Lokalhistoria | Värdefull natur och kulturminnen skövlade i Sandviksåsens naturreservat

Värdefull natur och kulturminnen skövlade i Sandviksåsens naturreservat

Genom Attila Gal 31 Jan 2012

teckensnitts storlek:

Här kommer en debattartikel från Håbo Naturskyddsförening om ett rykande färskt ämne, en gallring för några veckor sedan av träd i Sandviksåsens naturreservat där allt gick fel.

Inuti fornborgen med pilmarkeringar för några synliga skador på fornborgens murar. | Foto: Thommy Åkerberg

Mälaren med dess öar, stränder m.m. är av riksintresse enligt Miljöbalkens 4:e §. Markägare har ett ansvar för att naturvärdena behålls.

Vårvintern 2011 avverkades (av misstag) värdefulla almar vid Österkvarn och i januari 2012 har en entreprenör kört sönder Sandviksåsens fornborg samt förstört delar av backsippebeståndet (backsippan är rödlistad och betecknas som sårbar) och getväppling som växer mellan fornborgen och parkeringen. Getväpplingen är värdefull i och med att den är värdväxt för den rödlistade fjärilen Mindre blåvinge. Sandviksåsen har varit naturreservat sedan 1995 och hyser åtminstone 18 st. rödlistade växter och djur, av vilka 8 st, betecknas som sårbara enligt 2010 års rödlista.

Enligt skötselföreskrifterna för naturreservatet är det exempelvis förbjudet att gräva, hacka eller på annat sätt skada jordytan samt bryta kvistar, fälla eller på annat sätt skada levande eller döda träd och buskar. Ändå skickar reservatsförvaltaren, Länsstyrelsen, in en, till synes, helt inkompetent entreprenör för att gallra skog. Med sin skotare har denne sedan kört sönder det sköra markskiktet på den södra delen av grusåsen. Dessutom har den kört rakt igenom fornborgen och skadat dess murar.

Enligt Kulturminneslagen är det förbjudet att rubba, ta bort och gräva ut en fast fornlämning. Att bryta emot fornlämningslagen kan leda till böter och i svåra fall fängelse. Vi kräver att detta aldrig får återupprepas. På f.d. skogsförvaltaren Joachim Tiefensees inrådan har Länsstyrelsen polisanmält händelsen. Vi förväntar oss att den skyldige ställs till svars för sina handlingar och att det ris som ännu ligger kvar i reservatet förs ut med (för markskiktet) skonsamma metoder. Vi kan inte se att det skulle finnas något behov av att gallra på Sandviksåsen. Att gallra i syfte att gynna t.ex. ädellövträd eller värdefulla örter i markskiktet kan i vissa fall vara nödvändigt. Detta behov finns dock knappast i detta område.

Håkan Nihlman
Ordförande Håbo Naturskyddsförening