Hem | Skola | Minneskavalkad på klassträff i Bålsta

Minneskavalkad på klassträff i Bålsta

Genom Tommy Hildorsson 17 Maj 2011

teckensnitts storlek:

De som slutade åttonde klass på Gransäterskolan i Bålsta 1959, första året det var åtta i år i grundskolan, har mötts igen efter 52 år. De har träffats ett par gånger tidigare sedan de slutade skolan men nu var alla pensionärer, en milstolpe i livet som gav anledning till en klassträff.

Läsåret 1958-59 klass 8 i Gransäterskolan i Bålsta | Foto: Tommy Hildorsson

Det var ett gäng spontana och livliga ungdomar i Håbo kommun som slutade skolan på våren 1959. För några var det högre studier i andra skolor som väntade, för andra var det dags att ta steget ut i arbetslivet. Hur det än var så skildes de åt och valde olika vägar. Det skulle dröja ända till 1978 innan de skulle ses igen, i en klassträff.

Den första klassträffen
Det hade gått 19 år och mycket hade förändrats i deras liv. Det fanns en hel del att prata om och kanske var det alla minnen som väckte tanken på att träffas igen om några år. Efter några timmar skildes de åt, uppdaterade på minnen från skolåren och fast beslutna att träffas igen.
Det gick 12 år och nu var det 31 år sedan den där våren då livet lekte och framtiden såg ljus ut för eleverna i avgångsklassen i Gransäterskolan 1959. Nu var det år 1990 och tidens tand hade satt sina spår varför några hade svårt att känna igen sina klasskamrater. Även vid den här klassträffen kom det på tal att det skulle vara roligt att ses igen om några år, och så blev det.

En dag i maj 2011
I början på april 2011 damp det ner en inbjudan i brevlådan hos samtliga elever från avgångsklassen 1959. Det var en inbjudan till en klassträff på Gästis i Bålsta i början på maj. Nu var alla pensionärer och hade lång livs- och yrkeslivserfarenhet bakom sig. Livet har bjudit på sorg och glädje, med- och motgångar och allt hade satt sina spår. De hade mer att berätta och fler minnen och upplevelser att samtala om än tidigare. Det var som att öppna en bok och låta alla orden ramla ur i en kaskad av minnen, erfarenheter och upplevelser. Några hade gått bort och andra hade förhinder, men även om några saknades så fanns känslan av en samlad klass när 13 elever plus lärarinnan samlades i den tredje klassträffen. Nu är alla pensionärer men känslan av att vara ung fanns kvar. Kanske var det därför som någon i gruppen utbrast ”vad gamla alla har blivit” även om personen ifråga var lika gammal som alla andra. Därmed sagt att humor och glädje finns kvar hela livet. Kanske blir det en träff igen om tre år när alla blir 70 år – en 70-årsfest.

Tommy Hildorsson
morgondis@gmail.com