Hem | Skola | Gulagfånge gästade Gransäterskolan

Gulagfånge gästade Gransäterskolan

Genom Attila Gal 07 Nov 2012

teckensnitts storlek:

Tisdagen den 6 november besökte Francesco Kovács Gransäterskolan för säkert femtonde året i rad. Detta för att tala till och med eleverna i årskurs 9 om en händelse som oftast hamnar lite i skymundan i historieböckerna.

Foto: Håbo kommun

Francesco Kovács föddes 1929 i Italien av ungerska föräldrar. Hans far dog tidigt och hans mor beslutade sig då för att lämna sina två söner hos släktingar i Ungern. Själv återvände hon till Italien för att ta hand om familjens skrädderi . En gång om året åkte hon till Ungern för att hälsa på och lämna över pengar till mat och kläder.

Under andra världskriget såg Francesco för första gången krigets ansikte. Han såg "icke-önskvärda människor" såsom judar och zigenare deporteras av nazisterna och hörde skadade soldater berätta om ryska övergrepp. Francesco och hans bror bestämde sig då för att gå med i en underjordisk partisangrupp, en grupp som inte stod på någon av sidorna i kriget, utan kämpade för ett fritt demokratiskt Ungern liknande Sverige eller Schweiz.

Fyra månader efter andra världskrigets slut, när Francesco bara var 16 år (jämnårig med de elever som idag lyssnade på honom) blev han arresterad och anklagad för spioneri för USA:s räkning. Detta visade sig vara början till ett drygt 10-årigt helvete.

Efter nio dagar av förhör med tortyr, sömnlöshet, mat- och vattenbrist och tre skenavrättningar fördes Francesco till ett Sovjetiskt fängelse i Ungern där han dömdes till 10-års straffarbete i Sibirien. Domen blev "mild" på grund av hans tämligen låga ålder, arkebusering var annars ett vanligt straff.

Med tåg blev Francesco och hans medfångar forslade från Ungern. Dessa resor kan jämställas med tyskarnas sätt att transportera judarna. Trånga vagnar med lite mat, ingen värme och ingen toalett. För att undslippa kontroller vid gränserna stod det ”Krigsmaterial” målat på tågens väggar.

I arbetslägret var livet kanske ändå svårare. I ett enda rum fick alltför många fångar vistas och bo. I en matsal serverades maten som bestod av 350 gram bröd, en skål soppa och ibland lite balanda (salt sill, havre och lite rotfrukter) och efter en lång arbetsdag i skogen åts detta flitigt. En gång i veckan fick fångarna besöka duschrummet, där tvångsrakades och avlusades de. Fångarna, människorna, försvagades fort och sjukdomar spreds. Francesco fick exempelvis dysenteri men överlevde tack vare att en gammal vis man matade honom med kol.

Befrielsen kom med Stalins död 1953 och alla fångar fick amnesti. Dock fick de en påminnelse innan de lämnade lägret om att ”de hade blivit väl behandlade och att ryssarna har långa armar”. Väl fri hamnade Francesco i Italien där han också tillslut återförenades med sin mor och bror. Francescos hamnade så småningom i Sverige och Uppsala, där han fortfarande bor och verkar.

Enligt Francesco dog runt 64 miljoner människor i Gulag-lägrena.

Ett av Francescos budskap är att förmedla de otäcka händelser som format hans liv. De får aldrig mer inträffa eller glömmas. Här kommer vi alla in i bilden och har ett ansvar och val.
Den enskilde människan kan och ska förändra!

För er som vill veta mer finns boken "I Stalins Våld, Fånge 794 berättar", skriven av Jan Åke Lindahl med Francesco Kovács som medförfattare.

Källa: Håbo kommun