Håkan Nihlman glider i intervjun i Ena-Håbotidningen

Hans påstående om att ”Det är jag personligen som ansvarar för yttrandet för samråd” stämmer inte. I yttrandet står att läsa att ”På styrelsens uppdrag. Håkan Nihlman”. Vilket bara kan tolkas på ett sätt, nämligen att det är hela styrelsen som står bakom, det finns inget personligt undantag angivet i yttrandet över huvudtaget.

Torestatäktens lokalisering vid Kalmarviken. Foto: NCC

Håkan Nihlman glider i intervjun i Ena-Håbotidningen den 24 – 30 oktober 2015 på sanningen när det gäller Naturskyddsföreningens yttrande till Mark- och Miljödomstolen angående NCC:s ansökan om hamnanläggning i Toresta, Bålsta.

Hans påstående om att ”Det är jag personligen som ansvarar för yttrandet för samråd” stämmer inte. I yttrandet står att läsa att ”På styrelsens uppdrag. Håkan Nihlman”. Vilket bara kan tolkas på ett sätt, nämligen att det är hela styrelsen som står bakom, det finns inget personligt undantag angivet i yttrandet över huvudtaget.

Det är korrekt att Naturskyddsföreningen yttrat att ”all bullrande verksamhet (55 db eller högre, uppmätt vid närmaste bostadsområde) skall förläggas till dagtid”. Men – den struntar i de ljudrisker som finns med krossning, och som föreningen lätt kan få fram sakförhållandet kring. Det ligger starka skäl bakom t.ex. Håbo kommuns krav på att bullret sänks med 5 dBA – även på dagtid.

Naturskyddsföreningen glider också i artikeln på sanningen avseende lastbilstransporterna. I artikeln säger Nihlman att man ”inte accepterar ….. att lastbilstransporter sker genom Bålsta” I yttrandet, det föreningen lämnat in till Mark- och Miljödomstolen, säger Naturskyddsföreningen följande: ”Vi tycker att det är bra att NCC valt en transportväg (för vägtransporter) som innebär anslutning till E18 vid Bro:s trafikplats.” Då ska man veta att Ragnhild Karlsson, medlem i Naturskyddsföreningen och i styrelsen i maj 2015, samtidigt är den som representerar NCC vid frågor om hamnanläggningen. Och på direkt fråga till NCC – alltså Ragnhild Karlsson – angående dessa transporter, säger Ragnhild Karlsson att, ”NCC Roads har ingen möjlighet att garantera transportvägar på allmän väg, som i detta fall (mail den 12 oktober 2015).”

Nihlman påstår vidare enligt artikeln, att ”anläggningen ligger i Upplands-Bro kommun” vilket också är att tänja på sanningen. Anläggningen ligger både i Upplands-Bro och Håbo kommuner. Själva hamnanläggningen ligger i Håbo kommun och stora delar av det som Naturskyddsföreningen fram för allt verkar för som sin grundidé, är naturen runt och vattnet i Kalmarviken. Allt detta i Håbo kommun.

Nihlman påstår vidare enligt artikeln att ”det [finns] inga naturvärden kvar, de är redan förstörda”. Då vill jag påstå att Nihlman sviker sitt uppdrag som ordförande och representant för Naturskyddsföreningen. Det har nämligen konstaterats att det finns både rara växter och sällsynt djurliv i Kalmarviken.

Naturskyddsföreningen är normalt känt för att strida aktivt för även det minsta rara djur- eller växtliv som finns. NCC:s egna undersökningar och s.k. expertutlåtanden (Niras och MKB) är dock undermåliga. Man har brustit i bottenfaunaundersökningen, sedimentundersökningen, inventeringen av strandnära naturvärden m.m. Det finns t.ex. rödlistade musselarter i Kalmarviken vilket Naturskyddsföreningen borde känna till, detsamma gäller småsvaltningen som är en växt som skyddas enligt artskyddsförordningen.

Man kan undra hur det kommer sig att Nihlman och Naturskyddsförenignen blundar för detta?

Slutligen påstår Nihlman att NCC ”tänkt att använda pråmar och bogserfartyg som drar dem. ./. De har ingen propeller som river upp botten……” Även här tänjer Nihlman på sanningen. Till att börja med säger man över huvudtaget inget om detta i sitt yttrande. NCC anger i sin ansökan pråmar som ett alternativ, medan hela ansökan omfattar båtar i storleksklassen 91 meters längd och utgångspunkten är egen drift. Pråmarna anges till 67 meters längd. Blir det pråmar ska dessa dras av bogserbåtar, och min stilla undran är om inte dessa drivs framåt på normalt sätt, alltså med propellrar? Dessutom krävs en större svängradie in i Kalmarviken med pråmar.

Slutligen – det angelägna i Naturskyddsföreningens svar ligger på ”att en gång-cykelväg anläggs mellan Bålsta och Bro invid befintlig landsväg”.

Jag är uppriktigt förvånad över Naturskyddsföreningens i Håbo loja inställning. De har på ett undermåligt sätt lämnat in ett yttrande i en fråga som berör flera olika naturvärden och miljöer som många människor vistats i. Dessutom är det högst anmärkningsvärt att två anställda på NCC, finns bakom Naturskyddsföreningens yttrande, oaktat de är medlemmar i föreningen och dess styrelse. Den ena, numera viceordförande och den andra tidigare ledamot.

Jag bifogar Naturskyddsföreningens yttrande till Mark- och Miljödomstolen i sin helhet här.

Håkan Welin