Signerat Ingelman
Mar
05
2011
Årsringar
Genom
Göte Ingelman
I rimfrost lämnade lövet grenen
och föll trevandel mot marken.
Gjorde revor i skör spindelväv.
Regndroppen förlorade fästet,
dalade och fu ktade jordbädden.
Under snöpudrad mantel vaggades
naturen till ro av isvindens hand,
för att väckas av vårsolens värme.
Sömndruckna svällande knoppar
brister och sprider sin pollensky.
Även Skapelsens krona fäller med
en suck sina blad och får revor i
minnets bildväv. Bara pärlorna i
dess kant har kvar sin lyster av
ljuva minnen från
Mar
12
2011
Möte med forskningsresande Dr. Sven Hedin
Genom
Göte Ingelman
Sven Hedin föddes 1865 i Stockholm, och företog sin första forskningsresa till sagolandet Persien omedelbart efter studentexamen. Här ritade han kartor över stora områden, och fick stoff till sina första böcker. Den resan gav honom ett brinnande intresse för nya upptäckter och fortsatt forskning. För hundra år sedan fanns stora vita fläckar av outforskade områden på Asiens kartor. Det var i dessa outforskade och otillgängliga områden han fann sin stora livsuppgift som forskare. Under sitt
Mar
15
2011
Björnfrossa
Genom
Göte Ingelman
Mjölkbilen och mjölkkusken betydde nästan allt för bönderna och torparna längs vägarna ge-nom bygden, särskilt de som lämnade mjölk till mejeriet. Det var mjölkkusken som skötte alla vardagliga ärenden åt dem i tätorten där mejeriet låg. Det kunde t ex. gälla att skicka motboken med honom med en beställning från ”bolaget”, eller hästskor från järnhandeln, eller smör och ost från mejeriet.
Han kunde till och med köpa stickgarn och virkgarn åt bondmororna bara han fick
Mar
20
2011
Trofasthet
Genom
Göte Ingelman
Stigen gick vid skogens bryn
där vårvind smekte aspens blad.
Där hördes kärleksdrill i skyn,
och deras toners kör var glad.
Du minns väl, att det var just så
den kväll då solen nyss gått ner
längs stigen som vi träffats på
och aldrig ville skiljas mer.
Kärlek lyste på vår framtidsdröm
när vi ett stycke av den stigen gick.
Med armen omkring midjan ömt
en kyss på rosenkind du fick.
Livet gått i
Mar
23
2011
Min första kärlek
Genom
Göte Ingelman
Jaja, det där med de växlande föremålen kan jag nog hålla med om, men om kärleken var så beständig, är jag inte så tvärsäker på. Man har ju råkat snubbla över så många kärlekar genom livet. Den första kärleken anses utan tvivel vara moderskärleken, eller låt mig istället benämna den för föräldrakärleken. Men hur mycket begrep jag och kunde besvara den det första året när instinkten hela tiden ensidigt höll mig kvar vid bröstvårtan? Sen
Mar
26
2011
Raststället
Genom
Göte Ingelman
Då– fanns skylten vid vägens kant.
En bräda tvärs över pålen i marken,
bar den svalkande texten:
K Ä L L A.
En urholkad granstock över en
kasserad sågbock förde ner
vattnet från släntens krön.
Under rännan ett bräddfullt ämbar
i väntan på häst och körsven,
eller den ensamme vandraren.
Näverskopan hängde i en
grenklyka strax intill.
Göte Ingelman
NU– är skylten borta. Vattenrännan
står inte längre till tjänst.
Inget vattenämbar.
Ingen näverskopa.
Diket fullt
Mar
27
2011
Om du har en bra stortå, var rädd om den
Genom
Göte Ingelman
Stortån ger alltid det största och djupaste avtrycket i ett fotspår, och avslöjar både fotställning och gångart. Vem som helst kan av spåren se om du går inåt eller utåt med fötterna. Det syns om du går så att säja, tio i två, fem i ett, eller om fötterna går omlott, färdiga att snubbla över varann.
Under sistlidna sommar har jag själv blivit påtagligt påmind om hur betydelsefull min egen stortå varit. Min vänstra stortå,
Mar
29
2011
Vårkrämpor
Genom
Göte Ingelman
För mycket länge sen fick jag veta, att det skulle göra så ont när knopparna bris-ter, och sällan har väl den visdomen besannats så tydligt som just den dagen. Jag hade iskallt räknat med att det skulle vara som det var fjorton dagar tidigare då en vårlig värmebölja hade skvalpat runt i min droppande näsa, men hej vad jag bedrog mig! Vårsolen är bedräglig och inte alltid vänligt sinnad, det ska alla veta.
Säg mig
Mar
31
2011
Skräddar-Brita In memoriam
Genom
Göte Ingelman
En januaridag 1925 då Oskar var fem år, förlorade han sin bästa vän. Den händelsen blev i hans lilla värld både skrämmande och ofattbar. Föremålet för den ömsesidiga vänskapen hade under några år varit den åttioåriga Skräddar-Brita. Men så kom den för Oskar så oförklarliga döden och tog hem henne till sitt rike. Skräddar-Brita tillhörde inte släkten eller familjen, men hon hade ändå stått honom så nära att minnet av henne följde honom under hela
Apr
07
2011
Vid aftonlampan
Genom
Göte Ingelman
Stilla kommer skymningen, och dagen
gömmer sig i aftonens dunkel.
Ögonens ridå halas efter många
timmars föreställning.
Jag drar ett streck för att summera
men ser att perioden gett underskott.
Vart tog mina plusposter vägen?
Jag lämnar frågan obesvarad,
medan jag berörd lyssnar till
SchumannsTräumerei.
